Två år av äventyr. Two years of adventures. 

Det var i september 2017, jag hade varit med min son och hans familj i Australien. Jag kom hem till huset i landet och där och då förstod jag att något var annorlunda än när jag åkte en månad tidigare. Något var över, ett kapitel var klart. Känslan var stark och tydlig. 

Under hösten när jag packade, gav bort, kastade bort, lånade möbler till en flickvän, förvarade några och slutligen packade min Golf-kombi med vad en yogi behöver, inte så mycket, var jag aldrig i tvivel om att det var rätt att bryta upp. Även om det var en svår process att separeras från yogavännerna som hade kommit till mig i så många år, en i 20 år, några i 15 år många i 5-10 år, var känslan sann och klar.                                 

It was in September 2017, I had been with my son and his family in Australia. I came home to the house in the country and there and then I understood that something was different than when I went a month earlier. It was kind of over, a chapter was finished. The feeling was strong and clear. 

Resan gick till Oslo. Här ändrade jag mitt namn till Joy det namn jag hade fått i meditation sommaren innan på Kreta. Varför Oslo vet jag fortfarande inte, men jag följde min inre röst med tillförsikt. Jag hittade ett rum i ett kollektiv. Hade tid att meditera och gå djupt i min andliga practice. Efer 4 månader åkte jag ner till mitt älsklingsplats på Kreta. Uppe i bergen ligger "Ljustemplet" ett retreatcenter där jag ombads att arbeta som caretaker i 5 månader. Det visade sig vara en helt underbart plan. 

Efter det tillbringade jag fyra månader i England tillbaka till Sverige ett par månader igen England en månad och äntligen Indien i en månad. Jag hade inte ett eget hem under dessa år men kände mig hemma var jag än bodde. Jag har haft de mest inspirerande, lärorika och helt underbara år.

The trip went to Oslo. Here I changed my name to Joy that name I had got in meditation the summer before on Crete. 

Why Oslo I still don't know it, but I followed my inner prompting faithfully and confidently and have continued to do so. I found a room in a collective.  I had time to meditate and go deep in my spiritual practice. Efer 4 months I went down to my favorite place in Crete. Up in the mountains lies the "Temple of Light" a retreat center where I was asked to work as a caretaker for 5 months. It turned out to be an absolutely wonderful plan. After that, I spent 4 months in England back to Sweden a couple of months again England 1 month and then at last India for a month. 

I did not have my own home but felt at home wherever I lived. I have had the most inspiring, instructive, wonderful years.

Jag har känt mig lätt och fri. Jag har haft tid att gå djupt in i meditation, kontemplation och andliga studier som har gett mig en ny tystnad och djup kunskap om att jag tillhör något större och underbart. Resan i förtroende fortsätter och nu känner jag mig mer hemma i mig själv, min inre resa har lett mig till en plats där jag känner mig mer närvarande utan har mindre bekymmer för morgondagen. Det verkar som att denna attityd skapar fascinerande synkronicitet. Den subtila kommunikationen med livet när jag är i Flow-Flödet förvånar mig varje gång. Det känns som om allt faller så lätt på plats. 

Efter dessa två år har jag mer förtroende för livet. Jag säger ja till livet lättare och jag har mindre motstånd mot hur livet utvecklas. Det gör att jag kan leva mer i nuet. Slutligen och inte minst finns det så mycket mer tacksamhet till den universella Livs kraften som gör att jag kan känna, tänka och röra min kropp. Jag är också tacksam för alla utmaningar i mitt liv de har gjort mig mer ödmjuk och stark.

I have felt easy and free. I have had time to go deep into meditation, contemplation and spiritual studies that have given me a new silence and deep knowledge that I am of something greater and wonderful. The journey in trust continues and now I feel more at home in myself, my inner journey has led me to a place where I feel more and more in the now without concern for tomorrow. It seems that this attitude creates fascinating synchronicity. That subtle communication with life when I am in the Flow. It astonishes me every time. It just feels like everything falls so easily in place.

After these two years, I have more confidence in life, I say Yes to life more easily and I have less resistance to how life unfolds. That brings me further into practicing to live more fully in the divine now. Finally and not the least there is so much more gratitude to the universal lifeforce - the source of all life everywhere that makes it possible for me to think, to feel to move my body. Grateful also for the challenges in my life, they have humbled me.